Korrigering - Hur bör det se ut?

Hundar lär efter följande tre principer

• Positiv och Negativ förstärkning

• Inget händer - Hunden lär sig ingenting

• Straff / Korrigering

En korrigering ska alltid vara korrekt avvägd efter hunden utan att skapa osäkerhet eller rädsla. Det vill säga intensiteten i tillsägelsen måste anpassas efter idividen och hur denne tar till sig en eventuell korrigering.

En korrigering utförs antingen utav en social eller mekanisk faktor. Det vill säga antingen genom att vi petar till hunden(fysisk kontakt) eller till exempel en vattenspruta(mekanisk).

För att vidare förklara individ anpassad korrigering tar jag följande exempel som givits utav min kursledare på Nya Varvet's Hundskola

I ett hushåll med två hundar är den ena en glupsk och självsäker Labrador och den andre en försiktig och näpen Papillon som inte gärna vill bli smutsig om tassarna ens en gång när man är ute på promenad och piper om hon är lite hård i magen när hon ska göra ifrån sig.

På soffbordet i vardagsrummet ligger det en dag en obevakad macka som Labradoren får syn på. Matte kommer in i rummet precis när hunden tänker sätta tänderna i mackan och höjer rösten ordentligt i ett tydligt NEJ och "läser paragrafer" för hunden som ser lite skamsen ut men ändå glatt viftar på svansen i nästa sekund.

Vad tror ni hänt om den lilla Pappillonen försökt ta mackan istället och matte reagerat på samma sätt som gentemot Labradoren? Hon hade antagligen inte ens vågat titta på en macka som låg på bordet ens ett år efter händelsen och sprungit ut ur rummet så fort det fanns en macka därinne.

Korrigeringen hade alltså skapat osäkerhet / räsla i Pappillonen iställt för den önskade effekten av att hunden bryter beteendet men bibehåller sitt förtroende för matte. På Labradoren däremot var korrigeringen helt korrekt avvägd och fick därför önskad effekt.